Fläckis

De är sommar i Alaska! Folk hänger ute hela dagarna och kastar baseball, frisbee och solar. Jag vandrar mellan klasserna i kjol, kortarmat och solglasögon. Mina klasskamrater säger att de aldrig haft så här varmt i slutet på April och en del är skeptiska och tror att vädret ska dra hit en snöstorm bara för att skämta med oss... 

Så när jag alldeles nyss vandrade ner för kullen där jag haft min Jazzercise för dagen tar jag på mig mina solglasögon och höjer blicken mot horisonten, BERGEN! Horisonten slutar inte ute i de blå som i Sverige, den täcks av en massiv bergskedja! Så med solen gassande, klarblå himmel och en mäktig snöklädd bergskedja i sikte vandrade jag ner till McIntosh. Den utsikten är i min mening de absolute vackraste du kan se och de får håren i nacken att resa sig när jag tittar på dem. Så med mindre än 10 dagar kvar i Fairbanks vet jag nu att den bergskedjan kommer bli svår att åka ifrån.

:(

Så under den senaste veckan har min höger fot inte viljat samarbeta med mig. Och jag har sagt upp samarbetet med den. Men kommit fram till en massa nya gångstilar för att slippa använda den. Kort sagt; den gör ont.

Så idag tog jag beslutet att uppsöka en sjuksyster för att prata vett med min fot.

Väl där var det mest mig hon fick prata vett med... 

Hursomhelst så kom hon fram  till att jag har något som kallas Plantar Fasciitis och vad jag förstod så är det som en inflammation inuti foten. Så hon förbjöd mig att använda mina små tennisskor och gav mig en brun papp-påse med piller. Jepp, en brun papp-påse! Kände mig som en äcklig knarklangare och pågrund av detta sitter jag nu och funderar på om man vågar stoppa i sig de här Amerikanska pillerna!? Tre piller om dagen och de luktar äckel. För er som känner mig väl vet ni att jag redan sedan innan är emot att stopa i mig en massa tabletter. Ärligt talat så äter jag nästan aldrig tabletter... 

Vi får se om jag får pillat ner dem, tror ni det är säkert nog?

Måndag 09.55 pm, +13°C,

Solsken, torra berg, svettiga klätterskor och ett glatt gäng klättrare! Receptet för en underbart härlig klätterdag i Alaska, Grape Fruit Rocks. :)

Lite sola blev de också!

I kväll har jag varit på Amerikansk football, fast Arena football inne i Carlson Center. Och tro det eller ej men jag var där i skolarbete. I min älskade Sport Marketing kurs fick vi 2 fribiljetter var till kvällens match för att kunna gå dit med marknadsförings-ögon och ge ansvariga lite heta tips och kommentarer om hur matcherna hålls. Grymt kul!

Matchen var grym och publiken var som galen! Till och med galnare änn folket på hockey matcherna och en himla bra underhållning. Rachel och hennes dotter som jag åkte med är också de så otroligt söta och härliga. :)

Nu ska jag skriva en sida med mina kommentarer om matchen så att jag kan få lite extra credits i kursen. Sen blir det sängen för imorgon ska vi ut och bergsklättra vid Grape Fruit Rocks.

Jag vann en bärbar DVD-spelare!! 7'' LCD skärm!

Helt perfekt med alla mina flygtimmar som jag ska göra i Maj, tiden kommer gå jättefort när jag kan kolla på film hela tiden!

De hade massvis med priser, dvd-filmer, i-pods, Nitendos DS, Wii, Wii Fit, Laptop, ryggsäckar, sällskaps spel m.m. Men jag fick verkligen de perfekta priset! De var lätt värt alla dessa timmars vaka! 

Godnatt på er! 

Psykiska pressen är nu som värst; "Hey, varför gör vi de här nu igen!?" "De här är den värsta nyktra dagen i mitt liv!" "Jag tror att jag hade mått bättre om jag hade varit bakfull!"

2,5 h kvar och vi har klarat det!!!!!

Jag fick aldrig någon sömn förut. 

Har iallafall ätigt brunch nu och ska avsluta filmen.

Sedan ska jag försöka sova innan 2 pm och den sjätte blåsningen, börjar få mörka ringar under ögonen.

Så efter att gjort blåsningen för kl 05.00am drog Lexi, Monika och Jag ner till gymmet för att fördriva tiden fram till 08.00 am.

Lexi jobbar:

Jag klättrar:

& Monika, ja hon tuppa av med sin sovsäck 5 min efter att vi kom in på gymmet...

Nu ska jag ta en lång dusch och eventuellt en liten tupplur innan blåsningen kl. 11. Har vart uppe i ca 24 h nu sedan jag gick upp igår morse (torsdagsmorse).

Sitter nere i vårt allrum vid dörren med två tjejer som har nattskiftet. Vågar inte vila mellan dessa skiften då jag hört att 5am skiftet är de tuffaste! Men jag ska klara det. Bara jag inte somnar... Sen vid 05.30 går Lexi er till SRC (gymmet) för att öppna och gå på sitt skift så jag ska gå med henne ner och klättra lite. Tills min 8am blåsning...

Först och främst, de regnar i Fairbanks. 

Inte så värst märkvärdigt tycker ni, men de tycker jag.

Förstår ni inte? De regnar! De snöar inte längre!? Jättekonstigt känns det...

Särskilt med tanke på att de fortfarande ligger driver med snö på marken som gör ett tappert försök i att hålla sig kvar trots regnet...

De andra jag vill informera er om är att jag under de kommande 24 h ska delta i en "tävling" kallad Alottnobooza. Ni förstår imorgon är det Springfest och inga lektioner. Springfest bland studenter kallas caseday vilket kommer från det faktum att man ska dricka en case med öl (24 öl i 24 h) och går mycket väl att jämnföra med våra Svenska ungdomars Valborgsfirande. Pågrund av detta vill Universitetet självklart komma på något för att uppmanna studenterna att hålla sig nyktra under "case-day" därav Alottnobooza. Så Alottnobooza (som under tal i engelska låter som mycket-icke-alkohol) går ut på att du från 9.00pm ikväll blåser ett alko-test och fortsätter blåsa ett alko-test var tredje timme och så länge du gjort 8 gröna blåsningar är du med i en utlottning av priser vid 9pm imorgon kväll.

Fördel; Priserna under förra årets tävling var bland annat flygbiljetter och flera laptops.

Nackdel; Jag ska ta mig upp till ett kontor 9pm, 12am, 3am, 6am, 9am.... och så vidare. Vilket i min strategi innebär 24 timmar utan sömn!

Under de kommande 24 h kommer den här bloggen fungera som enda nyhetsflöde omkring min kondition och position i tävlingen. De kommer bli svett, tårar, koffein och mycket lung styrka enda in i målgången om exakt 25 h. Önska mig lycka till!

Har inte besökt mitt postfack på en och en halv vecka då jag inte väntade någon post, trodde jag! Men där fanns det ett stort paket från Hulared!!!! Och gissa vad som fanns i? Blåbärssoppa! :) Och bättre upp, Marabou-choklad och påskchoklad! Precis vad jag saknat!! Tack så himla mycket Inga-Maj, de värmde gott ;)

Så med bara 16 dagar kvar här uppe i Fairbanks och en himla massa blåbärssoppa ska jag försöka göra ett storkok på söndagmorgon så att jag kan ta med mig blåbärssoppa till alla på klättringsturen på Söndag. Bjuda runt lite på fantastiska Sverige!

Från the Daily show en komedishow med ett tänkvärt budskap... :)

http://www.thedailyshow.com/video/index.jhtml?videoId=225113&title=the-stockholm-syndrome

Den 13 December 2008 satt Richard och Rebecka i Fredrikshavn och avnjöt en Dansk jul-buffé när det plötsligt hände. Upptäckten;  "Hmm, de här är himmels-potatisar" Så sant som de var sagt, där avsmakades ett par gyllengula små potatisar som var något alldeles särskilt. De skulle visa sig bli resans stora lycka men också förtret, hur skulle denna upplevelse återskapas? Den Danska National Hemligheten, Potatisen, var upptäckt och potatismysteriet tog sin start.

Omkring tre veckor senare står Rebecka på den Isländska tundran och skådar en grupp av islandshästar som betar och vilar innan ritten bär av hemmåt igen. Brevid henne står det en Dansk kvinna och när denna kvinna påbörjar en konversation så slår det Rebecka; En Dansk kvinna måste automatisk vara del av Nation Hemligeheten! Listigt lyckas Rebecka pressa ut det eftertraktade receptet ur den Danska kvinnan men med tanke på omständigheterna ges det inget tillfälle att kontrollera utifall receptet är äkta eller om kvinnan gett ut en falskkopia (vi alla vet ju att Danskar är mycket varsamma om National hemligheter och kan ta till diverse åttagande). 

För omkring 2 veckor sedan i ett träningscenter i en stad vid namn Fairbanks kommer denna Rebecka till ännu en slutsatts som ska driva henne närmare till lösningen på potatismysteriet. Iremelin, Rebeckas trogna vän i 3 månader, är Dansk och automatisk del av den Danska Hemligeheten!

För omkring 10 timmar sedan tillagades de Danska Potatisarna, (som förövrigt kallas; Bráune Kartoffel) i ett hus utanför Fairbanks. Dansken vi namn Iremelin var under en aning press för att avslöja detta fantastiska recept men ingen kom till skada under tillagningen. Förutom Malin som brände sig på sockret... Hursomhelst, de Bráune Kartoffeln avnjöts igårkväll med Svenska köttbullar och mysteriet är numera löst!

Pågrund av diverse lagar och skrifter om skydd när de kommer till National Hemligheter så kan jag tyvärr inte uppge receptet här. Ni får helt enkelt hitta en Dansk!

Första mailet jag öppnade idag fanns följande tre rader att läsa:

"

moma bear and cub

awake

Micheal Creek

"

:/ Dax att börja vara vaksam ute i Alaskas vildmark igen. Det andra mailet jag öppnade för dagen påminnde mig dock om helt andra "vildmarksäventyr" eller kanske framförallt kulturella äventyr;

"

Hello Again Rebecka! (",)   ManyThanks for your quick reply which I Truly Appreciate, Ma'am! (",) Thanks,too, for letting me know Mickael's Name. I will let you know as soon as I have the Response from them, k? I hope you're glad to know that You & Mickael are the First Students to Reserve for this coming Semester. This means that I will of course give you one of my Better Apartments, k? Happy? (",) " Avslutas efter lite mer fjäsk med följande: " Rebecka. (",) Till Then, Wishing You & Mickael " Blue Skies & Everything Nice " & All the Best in Your Studies, too, dear! (",)   GOD BLESS U RICHLY ALWIZ ! " Detta sista mail kommer alltså från en lägenhetsagent nere i Penang, Malaysia, som jag kommit i kontakt med genom diverse kontakter. Detta mailet är bara ett av många långa mail med artigheter, fraser och på gränsen om fjäskig snällhet!? Personligen tycker jag att de blir lite mycket i mellan åt men är det så här de jobbar nere i Malaysia så är det väll bara att vänja sig... Förresten, sa jag att lägenheten han erbjuder oss är fullt möblerad och har tennis-banor och pool?? ;)

Idag åkte Paul och jag till Nordpolen och hälsa på tomten. 

Jepp, du läste rätt, jag har varit in the North Pole in Santa Claus House. Galen turistfälla! I North Pole ser till och med gatulamporna ut som polkagris-stänger. Så skulle du sakna julen mitt i sommaren, åk till North Pole i Alaska och du kan aldrig bli besviken! Folk är nämligen jul-galna där! Men håll i plånboken för det är svindyrt...

Fått lite bilder från middagen igår, så här såg de ut;

Kom just på att jag inte ägnat min roomie ett inlägg ännu, vill bara säga att Jag Älskar Henne!

Kunde inte delat rum en en coolare Amerikans brud än Lexi. She is the shit! :)

Ska ägna henne ett längre inlägg så småning om... Ville bara vara säker på att jag får in henne här när jag fortfarande kommer ihåg.

Kom just hem efter en äkta Amerikansktjej-middag.

Inte för att de är särskilt stor skillnad från en äkta Svensktjej-middag... Antar att vi alla funkar likadant...

Men de var otroligt gött och kul att komma ut och träffa lite skönt folk! Borde verkligen ta mig ut från de här campus området bra oftare... Dessutom har jag fått min första ColdStone upplevelse som både Amanda och Cathrina var väldigt exalterad att dela med mig. För er som inte vet, ColdStone är en glassbar, mycket bra sådan ;) Ännu en sak som ska upp på listan över "Amerikanska-upplevelser-som-måste-visas-för-Richard-lista".

Galet rolig klättertävling!

Massa roliga banor och en hel del utmanande (jag är allt annat änn bra) som jag ska tillbaka för att ta i veckan :)

Kroppen har dock en del att säga om 3 h klättring och värst är de för fingertopparna! De vill knappt nudda tangenterna i detta nu, så ömma är de :/ Men jag vann lite ny kalk iallafall! Undrar bara vad tullen säger om de...

Nä nu ska jag göra mig iordning. Träffade ett gäng tjejer vid väggen som bjudit med mig ut på Grekiskt ikväll :) Tack Pappa för bidraget! Idag kan jag unna mig att äta ute istället för den här skolresturangen som jag levt på...

Under en liten tid har jag haft vad vi sportfantaster skulle kallat en formsvacka. Jag hoppad aerobicen, tatuerade mig och resturangens chokladkaka har varit utsökt den senaste tiden. Men denna vecka har träningen sett nya nivår;

Måndag: 30 min på cyckel + 2h vid klättergymmet

Tisdag: 45 min simmning + 1,5 h klätterlektion

Onsdag: 1 h Jazzercise

Torsdag; 1,5 h klätterlektion + 1 h gymmet

Fredag: 45 min simmning

Lördag: Klättertävling

Jepp, imorgon ska jag tävla i klättring :) Mest för skojsskull men ändå. Får se hur det går!

Igår kväll fick vi för oss att vi skulle åka pulka i pulkbacken här på campus. Vi blev ett väldans gäng bestående av, Rob, Iremelin, Malin, Rob's vän, Cody och jag + 4 lånade pulkor. Jag trodde att jag skulle kunna genomföra detta utan termobyxor och vantar, vad tänkte jag då??? Jag gjorde 1,5 tur ner för backen innan mina händer saknade första lagret av hud efter att gått otroligt fort nerför en isyta! Kändes inte alls gött. Ungefär som om du släpa händerna i asfalten när du kör go-kart! Eller glida ner längst ett rep med båda händerna greppat omkring de. Eller dra sandpapper under händerna på dig själv. Eller hitta en ordentlig bergsvägg o.... Känner ni smärtan? Låt oss konstatera att våren kommit till Alaska och förvandlat pudersnön till istäcke, farligt istäcke!

p.s "första lagret av hud" bör läsas mer som en beskrivande illustration utav känslan, jag har fortfarande mina händer kvar...

Onsdag, +2°C

För er (du) som inte har Facebook och tagit del av mitt stora fotoalbum där, tänkte jag nu visa vad ni (du) missat;

What fun to do on the middle of a glacier when you get tired of skiing? Make a love-message! :)

Ok ok Pappa, jag ska inte fylla i CV förän projektet är slutfört. 

Men jag kom just från en timmes lång diskussion (vi hade så mycket bra frågor så hon hann aldrig parta om vad hon tänkt) och ytterligare privat möte med denna kvinna från Yukon Quest. Och nu vet jag; de här projektet kommer bli The Best Ever! De är astaggade, vi är astaggade och de finns så mycket att förbättra! :)

Kanske kan börja putsa på CV:et iallafall?

Jag ska göra ett sponsor projekt åt direktören för Yukon Quest!!!!

Jag hoppas ni alla vet vad Yukon Quest är vid de här laget efter mina skriverier om detta otroliga hundspannsrace och tidigare idag blev det klart att jag ska göra ett arbete åt dem. Vi har nämligen börjat blåsa liv i ett nytt projekt i Sport Marketing (förövrigt min nya favvo-kurs) och jag och min grupp fick projektet att lägga fram en mer effektiv plan för dem att hantera sina sponsorer efter! Är så himla taggad för detta! Inte bara det faktum att jag äntligen skall göra något som har med hundspann att göra utan mest det faktum att detta är ett projekt av Internationell status! Förstår ni vad de innebär att kunna krydda CV med; "4 månader i Alaska och ett marknadsförings projekt för Världens tuffaste hundspannsrace the Yukon Quest"!

Min vistelse och utbildning här kan inte bli mer perfekt!!!

Så imorgon bitti kommer en f.d tävlande, f.d direktör och numera styrelsemedlem för Yukon Quest att prata inför klassen och vi får chans att presentera oss och påbörja arbetet :)

Söndagkväll, 07.48, +8°C,

Jag vet att ni alla hemma fortfarande sitter och njuter av långledigt under påskhelgen men själv är detta mer eller mindre en vanlig helg, lördag & söndag. "Vanlig" helg var kanske lite att ta i, de är ju för all del påsk :) Så detta firades under gårdagen med isklättring vid Dragon Fly Creek. Riktigt häftigt vattenfall! Men den bästa insikten under denna trip var ändå poängen med att ha en guide. Alltså, som ni vet har jag vart ute på ett och annat äventyr sedan jag kom hit till Alaska, de jag inte tidigare tänkt på är att alla av dem varit mer eller mindre på egen hand. Vi har ju alltid varit en grupp men utan guide och oftast består gruppen av mer eller mindre galna folk (Läs; äventyrsgalna). Så var alltså inte fallet igår, igår åkte jag med Outdoor Adventures organiserade tur vilket innebär två guider. Detta innebär också en lät 5 min promenad till klättringen (jämnfört med de 2 h skidor vi brukar göra), uppriggning av guider (plötsligt fick jag tid att kolla utsikten!?) och en mycket njutfull tid med bra isklättring (min kropp var INTE totalt utmattad påvägen hem!?).  Vilken skillnad! Och denna typ av tur är vad som är inbokad de sista kommande helgerna här i Alaska!! Hey, vår-semester du är välkommen!

Ser ni rumpan i mitten? De är jag påväg till toppen :)

Jag säkrar Zac:

Iremelin the Machine:

Så gårdagens påskfirande tillägnades vårsolen och den fantastiska naturen men dagens firande tillägnades Jesus och mer av de Amerikanska viset att göra det på... Jessie bjöd in mig till "kyrkan" som arrangerade påskgudtjänsten i Carlson Center (där hockey matcherna går) med ett hejdundrans band. Det här var allt annat än vad jag erfarat i kyrkan tidigare, detta var rockkonsert!!! Efteråt blev jag hjärtligt inbjuden till en familjs hus med mer mat och vänner. Vi hade jättetrevligt och jag fick verkligen uppleva en riktigt Amerikansk påsk med alla de kulturella skillnaderna, men mer om  de en annan gång...

Massa folk och "rock"-bandet :)

Uppklädda flickor;

Lexie & Jessie :)

Fredag 05.26pm,

Här kommer bilder från den galna helgen;

Precis innan vi lämnar bilarna ser Ayaka och jag ut så här (de blåste rejält);

Påväg-ut-pose:

Glada tag på glaciären:

Äntligen hittar vi MacKieth hut!!:

Här ligger vi och kollar på film när sängen plötsligt flyttar sig fram och tillbaka.

Jordbävning på 5.1, min första :)

Jeff, klättringsinstruktören med en Svensk fru, hade med sig både turkisk peppar och salta fiskar idag till lektionen. Jag åt dem gladerligen och njöt av lite Svenska armomer men mina Amerikanska kamrater gjorde de mest lustiga miner och ville inget annat än att spotta ut det!! Oh, herregud, de finns mycket de här Amerikanska tungorna borde lära sig om godis! Till att börja med att allt inte behöver vara socker sött...

En annan god nyheter är att jag just gjort tentan i Sport Marketing vilket betyder att jag inte har någon lektion imorgon bitti och kan göra ett litet besök i Aerobic-klassen :)

Efter en stor presentation i Sport Maerketing och en tenta i Microeconomic gav jag mig själv ledigt resten av eftermiddagen. Jag gick och hyrde ett par klassiska skidor och drog iväg med några vänner för att utforska lite nya skidspår. Så efter 2 h i skidspåret och en lång varm dusch sitter jag nu och väntar på att Cody ska bli färdig med sin lektion så att vi kan åka tillbaka hem till honom och äta god mat, smaka hans hemma-gjorda chokladmousse, leka med hans hundar, mysa i hans soffa... Ta lite semester från detta Campus!!!

Aww, saknar dig Tass!

Gick ner till postkontoret för att skicka över alla dokument till Malaysia och gjorde en rutinmässig koll i mitt postfack när jag ändå var där. Och där fanns PAKET!!!! :D

Blåbärssoppa, svenskt lösgodis och kort!!!!!! :) Dagen är räddad! Tack Älskling! 

Turen ut till MacKieth Hut är en glaciär-tur jag sent kommer glömma. Detta var det absolute värsta, galnaste och roligast jag gjort! Sa jag att det var galet? Här kommer en rapport;

Borde börja denna rapport med att ge en närmare beskriving av de för-möte vi hade i Onsdags. Under detta möte diskuterade vi chanserna över att faktist hitta och nå denna skidhytt som vi så gärna ville till då den ligger väl gömd och 2 mil in på glaciären. Under denna diskussion var jag helt övertygad om att jag skulle fixa att ta mig ut dit med egen maskin, de skulle bli hårt, men jag kunde göra det. Den visionen om mig själv kom att ändra sig en aning under helgen...

Lördag 07.00

Vi möts upp på parkeringen och finner en grupp av 6 glada amatörer redo för tur. Eller frågar ni mig så var vi 5 amatörer och Hank, som gjort en hel del galna saker i Alaska och runt jorden. Till detta lägger vi två fin fina skotrar som de skulle visa sig att vi hade mycket god nytta utav. Vi for ut från Fairbanks och ner till Canwell Glaciare vilket är omkring en 3 timmars körning. Väl där möter vi Jessie, ännu en galen amatör, som försökt sig på turen i torsdags men totalt misslyckats och sovit i bilen tills vi möter honom. Så vi packar skotrarna med vår utrustning och låter Joey och Hank köra i förväg för att lägga ett gott spår för oss på skidor.

Glada i hågen med glaciären i sikte sparkar vi på ordentligt och gruppen delar sig ganska fort. Irmelin och jag tog täten. Skinnen är på och vi tycker att vi har ganska bra fart upp för kullarna där vi skådar flera häftiga mouräner, isgrottor och andra spektakulära formationer ute på glaciären. Efter 3.2 mile (5km) skådar vi första skotern igen. De är här de galna upptågen börjar.

Försök 1; Joey & Jessie på skotern. En pulka med ryggsäck och skidor bakom skotern. Ett långt rep med två knopar för Ayaka och mig att hålla i medan vi åker som på vattenskidor bakom skotern = inget lyckat försök.

Försök 2: Försök 1 igen efter lång diskussion.

Försök 3; Ayaka övertalar Joey att två personer i repet för för farligt. Så hon sitter på skotern med honom men Jessie håller sig fast uppe på packningen på släden och jag står kvar på skidorna i rep änden = GRYMT KUL!

 Efter att flygit över glaciären på detta vis når vi platsen där de dumpade vår packning. Lite mer än halv vägs och lite efter den första skidhytten. Lite efter den första innebär att vi helt eliminerat alternativet att stanna vid denna, vi skulle upp till den andra, MacKieth. Så grabbarna tar återigen vår packning och lämnar oss på våra skidor för en fortsatt tur på ungefär 3 mile. Det är nu det börjar bli jobbigt. Någonstans här inser jag att en 12 miles (2mils) skidtur på lätta klassiska skidor på ett väl preparerat spår är inga problem. En lika lång tur med AT-skidor, skinn och platspjäxor ute på en glaciär är en helt annan sak, en mycket tuffare sak. När dessa tankar blir som värst tillsammans med ett par skrikande höft muskler kommer skotrarna tillbaka. De är nu de blir galet igen;

Jag tar plats i släden bakom skotern. Drar ner mina googles och blir totalt dränkt i snö, men har så kul!

Sedan var det dax att ta sig av glaciären och klättra upp till skidhytten, var nu den var? GPS:en sa en saken men igenting i sikte annat än vita väggar av berg. Hmm... Vi tog fram repen och gav oss ut på det mest riskfylldaste momentet under hela resan. Ta sig av glaciären där alla crevasses (israviner!?) är och till bergsväggen där lavinrisken är som störst. Vi klarade det fint och överlevde en ordentlig klättring upp för en vägg där skidhytten plötsligt låg framför oss, HIMMELRIKET! VI KLARADE DET!

Stugvistelesen var suveränt med mat, sällskap, historier och gott väder. Söndagen ägnades åt lite äventyr runt stugan innan vi packade ihop och började färden ut igen. Lördagens klättring blev plötsligt en grym puder nerfart där jag kramade snön alldeles för många stunder. Detta skyller jag såklart på min bristande skidutrustning men ärligt talat så kan de ha med skidtekniken att göra. Orsakade iallafall inga laviner...

Att ta sig ut från glaciären visade sig bli överraskande lätt. Med lätt nerförslut och vinden i ryggen drog jag av skinnen på skidorna mina och arbetade med armarna för att öka farten för nu flög vi fram!! När vi såg första skidhytten trodde jag inte de var sant, gick de verkligen så fort? Först nere vid sjön mötte jag skotern igen och jag och Irmelin fick varsitt rep och åkte "vattenskidor" på varsin sida av skotern hela vägen över sjön. Vilken otroligt härlig målgång på turen!

Alla dessa olika sätt att använda skotern på var inget de nämde i vår frilufsklass, men nu vet vi! Nu vet jag också mina egna gränser och jag kan säga så här efteråt att jag aldrig hade tagit mig upp till MacKieth om det inte var för skotrarna. En del skulle kalla det att fuska men vi kallar det en himla massa skoj!

Trots en Buffalo-burgare och mer än 10 timmars sömn gör min kropp fortfarande uppror! Denna dag har totalt ägnats åt återhämtning... Så ska jag fortsätta göra nu, i min säng med lite TV och sömn. Godnatt!

Idag skippade jag min vinterjacka för första gången här och tillbringade 2 h i vårsolen med fika och en god bok :)

I like it!

Kom just från ett möte om helgens skidtur.

Vi ska göra 2 mil ut till en glaciär och en skid-hytt. Alla i gruppen är nybörjare men gjort årets mountaineering kurs, ingen av oss har tidigare varit vid denna hytt så ingen vet riktigt vart vi ska men vi har en GPS och karta :)

Efter 2 rastlösa helger på campus kan jag inte längre dölja min förväntning på denna tur;

It gonna be AWESOME!!!!

De senaste veckan har jag börjat hålla mig uppdaterad med de Svenska nyheterna. De började med dagliga besök på di.se för ordentliga texter om ekonomi-nyheterna där hemma. De tog inte lång tid innan jag också började besöka aftonbladet.se för att se vad första löpet där har att poséra med. Och nu de senaste dagarna har jag också kollat in GP.se för att komma ännu närmare "hemma" och se var som händer i den "stora" staden Göteborg.

Så nu har jag också läst GP´s upplaga av aprilskämtet. Men usch vilken besvikelse, parisehjul i älven? Hallå, bättre kan de väll? Nu läste jag i och för sig med vetskapen om att de var ett aprilskämt, kanske hade sagt annat om jag läst pappersvaran, vad vet jag...

Inte heller vet jag vad denna plötsliga behov av Svensk-uppdatering kommer ifrån!? Kanske är Alaska inte så speciellt längre!? Kanske känner jag mig som en bättre Svensk genom att faktist vara lojal nog att hålla koll!? Hmm, som sagt, inte vet jag men nu vet jag iallafall att jag ska fortsätta med dagens GP!

Ta vara på er!