Fläckis

Torsdag, 08.10 pm,

När vi kom ur bilen i Las Vegas kände jag mig som en stor svart hund inlåst i en bastu, det var fruktansvärt varmt! När vi tog en kort promenad genom ett hotell kändes det som att vandra i någons drömvärld och för en realist så var också det  fruktansvärt. Men så mötte vi Sören.

Sören hjälpte oss med allt! Han såg till att vi fick ett super hotellrum för nästan inga pengar alls, vi åt underbar tapas och sushi, han tog oss med till bästa utsikten över staden och han gav oss en hejdundrans visning av stripen. Vilken kille och vilka underbara släktingar man har! Sören hälsar gott till er alla där borta i Svealand. Richard & Jag vill ännu en gång passa på att tacka honom, Vegas hade inte blivit detsamma utan dig!

Utsikt över Vegas

På vandring längs galenskaperna:

Venedig inomhus!?

Imorse ringde klockan vid 4.00 och vi hoppade upp ur sängen på resans hittills dyraste hotell. I den tidiga morgontimmen körde vi in i Grand Canyon National Park, slog oss ner på en filt vid kanten och njöt av soluppgången. Magiskt vackert och väl värt både få och dyra timmars sömn.

Helt vanlig soluppgång vid Grand Canyon:

Morgon-gympa:

Nu sitter vi åter på ett Motel 6 fast i Indio på väg till San Diego.